Brandundersökningar

Finns det misstanke om att en brand är anlagd skickar polisens kriminaltekniker in brandrester till NFC för undersökning. Brandundersökningarna som görs av NFC delas upp i två typer – kemiska och tekniska.

Brandplats 

Tekniska brandundersökningar

Tekniska brandundersökningar utförs för att utesluta att en brand har orsakats av ett elektriskt fel eller en annan defekt i maskiner och material av olika slag. Forensiker från NFC åker på uppdrag ut till brandplatser för att undersöka vad som kan vara brandorsaken, till exempel för att undersöka det elektriska materialet på platsen. 

På brandplatsen görs en brandbildstolkning av var branden har startat och hur. Andra uppdrag som förekommer är att fastställa brandförlopp, till exempel genom att rekonstruera en brand och att göra brandberäkningar.

Uppdragsgivarna skickar också in elektronisk utrustning till laboratoriet för att få svar på om elektroniken kan ha orsakat en brand. Då undersöker forensikern till exempel om det finns elektriska smältskador eller om det finns något fel i utrustningen.

Kemiska brandundersökningar

Vid kemiska brandundersökningar är syftet att försöka påvisa och identifiera brännbara vätskor i brandresterna. I de flesta anlagda bränder har petroleumprodukter som till exempel bensin, lacknafta, fotogen eller tändvätska använts. Brännbar vätska består av ett eller fler flyktiga ämnen som är mer eller mindre brännbara. På NFC undersöks även misstänkta gärningsmäns kläder och skor för att utreda om det förekommer brännbara vätskor på dem.

Andra brandundersökningar

Andra återkommande undersökningar syftar till att identifiera brandskadade föremål, exempelvis så kallade plastsmältor, och fastställa om skador på ett material är orsakade av brand. NFC undersöker också vätskors och oljors brandegenskaper eller, vid misstanke om självantändning, självuppvärmande förmåga.