Dna-registren

Det finns tre olika register för dna-profiler i Sverige: spårregistret, utredningsregistret och dna-registret. NFC administrerar de svenska registren och elimineringsdatabasen med dna-profiler från personer som varit i kontakt med bevismaterial.

De olika registren för dna-profiler som NFC administrerar är viktiga forensiska verktyg såväl nationellt som internationellt. 

De olika registren för dna-profiler som NFC administrerar är viktiga forensiska verktyg såväl nationellt som internationellt.

Regleringen av de svenska dna-registren styrs av Polisdatalagen (2010:361) 4 kap. 1-10 §§. Provtagning till dna-registren styrs av Rättegångsbalken 28 kap. 12-13§§.

Sedan den 1 januari 2006 får alla som är skäligen misstänkta för brott som kan ge fängelse provtas och registreras i dna-registren. Om polisen bedömer att påföljden kommer att stanna vid böter ska inget kroppsbesiktningsbeslut om registertopsning fattas. För att få veta om man är registrerad i dna- eller utredningsregistret ska polisens blankett Personuppgiftslagen 26 § (442.2) användas. Blanketten finns på polisen.se.

Observera att endast skäligen misstänkta personer registreras och söks i registren. De som frivilligt lämnat prov i ett ärende och som inte är misstänkta för något brott jämförs endast i det aktuella ärendet. Dna-profilen används bara för det syfte det togs, dvs. i det specifika ärendet och inget annat.

Spårregistret

Här registreras dna-profiler från spår som säkrats i samband med brottsutredning och som inte kan kopplas till en person. Vid träff mot person gallras spåret från spårregistret. Spåren får i de allra flesta fall som längst ligga kvar i spårregistret i 30 år. 70 år gäller dock för de brottskategorier som saknar preskriptionstid, exempelvis för mord eller dråp.

Utredningsregistret

I utredningsregistret registreras dna-profiler från skäligen misstänkta personer som är registrerade på någon brottsmisstanke i misstankeregistret (MR) där fängelse ingår i straffskalan, och som lämnat dna-prov för analys.

När en person har registrerats i utredningsregistret görs en kontroll mot belastningsregistret (BR). Finns personen registrerad i BR efter 1 januari 2006 för brott med annan påföljd än böter eller har godkänt ett strafföreläggande som avser villkorlig dom, flyttas dna-profilen från utredningsregistret till dna-registret. Om personen varken finns registrerad i MR eller BR gallras personens dna-profil från utredningsregistret.

Dna-registret

I dna-registret registreras dna-profiler från personer som finns registrerade i BR och som dömts för brott efter 1 januari 2006 till annan påföljd än böter eller har godkänt ett strafföreläggande som avser villkorlig dom och som lämnat dna-prov för analys.

När en person gallras från BR gallras personens dna-profil från dna-registret. Om dna-profilen har registrerats med stöd av lagstiftningen gällande från 1 januari 2006 görs en kontroll mot MR innan gallring och om personen är registrerad i MR flyttas dna-profilen från dna-registret till utredningsregistret.

De svenska dna-registren är mycket effektiva och mer än hälften av de brottsplatsspår som registreras i spårregistret träffar direkt vid den första sökningen mot en person som redan finns i registret. Ungefär 70 procent av alla spår som registreras i spårregistret träffar mot en person under samma år. De träffar som uppkommer redovisas i träffrapporter som skickas till polisens regionala brottssamordningsfunktioner.

Sökningar i andra EU-länders dna-register

Dna-profilerna i de svenska registren söks enligt Prümrådsbeslutet även i andra länders dna-register.

Elimineringsdatabas

NFC för en så kallad elimineringsdatabas med dna-profiler från personal och andra berörda personer. Elimineringsdatabasens syfte är att kunna spåra prover som kontaminerats med dna från personer som direkt eller indirekt varit i kontakt med bevismaterial. Elimineringsdatabasen förs med stöd av lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas.